Från fingerskiva till smarta telefoner

I dag har nästan alla en telefon i fickan. Men för inte så länge sedan stod telefonen på ett bord i hallen, och man fick vänta på sin tur.

Telefonen i hallen

Länge ägdes telefonerna av Televerket, och de flesta hem hade en enda telefon, ofta i hallen. Man ringde genom att vrida på fingerskivan, och den som hade många nior och nollor i numret fick vänta länge på att skivan skulle snurra tillbaka.

Modeller som Kobran och senare Dialog och Diavox finns i många människors minnen. Telefonsamtal till andra orter kostade mycket, så man fattade sig kort.

Telefonkatalogen och Fröken Ur

Telefonkatalogen var en tjock bok med alla nummer i området, och gula sidorna listade företagen. Den som ville veta exakt vad klockan var ringde Fröken Ur på 90 510.

Telefonkiosken

Utanför affärer och på torg stod telefonkiosker. Man stoppade i mynt, senare telefonkort, och ringde hem för att säga att man skulle bli sen. Många minns kön utanför kiosken på kvällarna.

De första mobilerna

1981 startade NMT, ett av världens första mobilnät, i Norden. De första mobiltelefonerna var stora och dyra och användes mest av företag. Under 1990-talet kom GSM-nätet och telefoner från svenska Ericsson och finska Nokia blev allt vanligare.

Nokia 3310 kom år 2000 och blev känd för sitt batteri som räckte i flera dagar, sitt nästan okrossbara skal och spelet Snake.

Sms, MSN och Lunarstorm

Sms blev ett nytt sätt att kommunicera, och man lärde sig skriva snabbt med sifferknapparna. På datorn chattade unga på MSN Messenger, och svenska Lunarstorm var en av de första stora sociala nätverken med gästböcker och "krypin".

Den smarta telefonen

Iphonen lanserades 2007 och kom till Sverige året efter. Snart kunde man fota, navigera, betala och titta på film med samma lilla apparat. Telefonen i hallen blev ett minne, och i många hem finns i dag ingen fast telefon alls.